Barnets rättigheter

Nationell lagstiftning

När man talar om barnets rättigheter är det lätt att bara använda sig av FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen), men barnets rättigheter skyddas också i svensk lagstiftning, till exempel i föräldrabalken (se t.ex prop. 2005/06:99, Nya vårdnadsregler) och i socialtjänstlagen (se t.ex prop. 2002/03:53, Stärkt skydd för barn i utsatta situationer).

Allt sedan barnkonventionen ratificerades av Sverige 1990 har en rad olika åtgärder vidtagits för att öka kunskapen om konventionen och för att anpassa lagstiftningen till dess krav.

Barnets rättigheter enligt konventionen ska garanteras oberoende av vilken del av landet barnet bor i och oberoende av barnets föräldrar. Detta innebär att insatser för att sätta barnets bästa i centrum ska genomsyra alla delar av regeringens politik och alla samhällsverksamheter som rör barn. Till grund för regeringens politik inom området ligger den nationella strategin för att förverkliga barnkonventionen som godkändes av riksdagen 1999. Målet med strategin är att barnkonventionen och dess intentioner ska finnas med i allt beslutsfattande som rör barn.